Nästan fulltid

Sista natten med gänget. I skrivande stund är vi ett stycke in i Danmark, känns som vi är i farstun ungefär. Det är nog bara ett par hundra mil hem nu. Det ska bli underbart att komma hem men det känns ändå lite vemodigt.

Vi som varit med på den här studieresan genom Europa har verkligen haft en fantastisk tid med många upplevelser som gett minnen för livet.
För 23 dagar sedan hade jag knappt varit utanför Norden. Mina meriter för att få följa med var att jag förutom att vara sjuksköterska även är mamma (till Fanny). Sjuksköterskekunskaperna har kommit till pass en hel del både när det gäller barnen och de vuxna. Det har varit bl.a. stukningar, ont i huvudet och skavsår. Som väl är har vi inte haft några stora skador eller sjukdomar av allvarligare art.
Barnen har gjort det fantastiskt bra hela tiden. De har tagit alla strapatser otroligt väl. Förbättringsområdet, ordning på sina grejor, kvarstår dock. Till alla föräldrar som har barn med på resan vill jag säga: Vilka fantastisk fina ungdomar ni har! Var rädd om dem, de är den största rikedom ni har. Jag kommer att sakna dem men får ju fortsätta träffa dem i skolan. De här ungdomarna kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.

Världens härligaste ungar, här utanför Marcuskyrkan i Venedig

Idag (eller egentligen igår, 11/4) kunde jag till min stora besvikelse inte gå in till EU-parlamentet utan stannade med de barn som inte fick gå in. Hur som helst så gick jag och barnen på stan när vi väntade på de andra, fikade lite och handlade mat. När vi var på väg tillbaka till bussen slog det mig att jag, utan att tveka hade letat rätt på en mataffär, handlat och hittat tillbaka till bussen. Det trodde jag inte om mig själv för 23 dagar sedan.

Rektor Stig varnade många gånger innan vi åkte för hur fruktansvärt jobbigt det skulle bli. Det väntar jag fortfarande på. Att ungdomarna gjort det jättebra har jag redan talat om. Vi vuxna har haft väldigt mycket roligt tillsammans med varandra och med barnen. Jag uppskattar alla vuxna mycket, var och en har bidraget med olika kunskaper och sina personligheter till att det blivit så bra. Att det är viktigt med olikheter som kan komplettera varandra har vi verkligen sett under den här tiden. Speciellt tacksam är jag nog ändå för Monika. Det hade nog varit svårt att klara detta som ensam kvinna, vilket var tanken från början. Vi som har känt varandra länge, länge var tvungna att åka runt hela Europa för att komma på att vi är av samma sort. Vi har alltså haft jättekul.

Hemma framför tv:n har jag många gånger drömt om att få vara på olika platser jag sett. Nu har jag varit på en hel del av dem. För några dagar sedan sa Stig Å:
-    Karin, vad har varit bäst på resan?
Det kan jag inte säga, det har varit så mycket av olika saker.
Något som för alltid etsat sig fast i minnet är när vi var i Auschwitz och mötte judiska ungdomar som gick där med den Israeliska flaggan över axlarna. Jag får fortfarande tårar i ögonen när jag tänker på det.

Unga judar i Auschwitz

Dagarna i Mijas var gudomliga. Vi hade fantastiskt väder och jag och Monika bodde som prinsessor hos Gun- Britt och Ulf. Stort tack till dem för allt det de gjorde för oss. Sista dagen i Mijas kom jag på mig med att titta lite snett på alla turister, vi hade ju varit där så länge och hade ju fast adress. Jag var på vippen att be min man, Roger att sälja allt vi äger, köpa en husbil och komma.

Rom var fantastiskt, man kände verkligen historiens vingslag. Florens var supermysigt och vi fick bjuda alla florensare på ett gott skratt när vi kom i tunna sommarkläder, när de inte hade tagit av sig vinterjackorna ännu. Snacka om härdade nordbor. Barcelona var storslaget och där mötte vi äntligen värmen ordentligt. Toledo var vackert och gammalt, bjöd på trevlig shopping. När vi skulle därifrån lyckades chaufför Mikael få en polis att stoppa all annan trafik och låta oss köra mot körriktningen med att förklara att
-    We are far away from home!
Paris bjöd oss kallväder men också många oförglömliga upplevelser. Middagen vid Eiffeltornet var en höjdare. Disneyland var kul och när jag lyckades köpa en handväska där för halva priset var jag riktigt, riktigt nöjd.

God glass i Florens

Vi har både sett och känt på Europa. Vi har promenerat i en massa städer, åkt lokaltrafik i en del. Vi har handlat i lokala matbutiker och shoppat så fort vi kommit åt. Rest med bussen genom länderna och sett hur oerhört olika länder är både när det gäller landskap och bebyggelse. Det ska förresten bli trevligt att se trähus igen.

På en buss vid Alhambra läste jag: ”To travel is the beginning of a beutyful friendship” sagt av Göthe. Jag tror resan har stärkt vänskapen mellan oss alla, både ungdomar och vuxna. Dessutom har vi gjort massor med nya bekantskaper och tänk vad många svenskar vi träffat på olika platser.

Trots att jag nu har varit på så många av det platser jag drömt om har resan bara givit mersmak.

Många hälsningar från en ännu tröttare och ännu nöjdare men numera berest

Karin Kopparmalms  

Skriv gärna en kommentar eller hälsning till resenärerna. Strandskolan önskar att du anger ditt namn i kommentaren. Anonyma kommentarer kommer därför att tas bort.

Det finns 0 kommentarer

Skriv kommentar:

Namn

Titel

Kommentar

Skriv bokstäverna ovan i textrutan nedanför

Lägg till kommentar