Vi börjar vår eftermiddag i Valencia på Calle Colón, stadens stora shoppinggata. Här kan man strosa omkring bland de stora inhemska och internationella butiskedjorna, i behaglig spansk takt. För spanjorerna älskar att lugnt strosa fram, det finns till och med ett spanskt verb; "pasear" som betyder att man gör just detta. Lämnar man Cale Colón och viker in på en av de mindre gatorna hittar man flera roliga småbutiker och kan göra unika shoppingfynd.

Vi fortsätter stadsvandringen med att följa turiststråket till Plaza de la Virgen, ett vackert stenbeklätt torg omgivet av små (dyra) tapasbarer och uteserveringar. Torgets mittpunkt utgörs av en fontän föreställande en naken man, som halvliggande vilar huvudet i ena handen. Detta är den absoluta favoritplatsen för stadens duvor! Ofta kan man här också se brudpar, som lyckligt leende får sina bröllopsfoton tagna i solen, med fontänens glittrande vattenstänk i bakgrunden. Torget spelar också en viktig roll under Valenciabornas älskade högtid Las Fallas, som pågår under fem dagar i mitten av februari och tros ha uppkommit under medeltiden, som ett firande av vårdagjämningen. Hela staden pyntas med färgglada ljusslingor, värre än under värsta julruschen, och gatorna pryds av gigantiska pastellfärgade skulpturer (de ser ut som stora tredimensionella tecknade figurer, typ Disney). Det är fest och fyrverkerier varje dag, ingenstans kommer man undan det stundtals irriterande oväsendet som utgörs av en blanding av orkesterband, fyrverkerier och smällare. ALLA smäller smällare ÖVERALLT. Staden hänger sig fullt ut åt kitsch och karneval. Men här, på Plaza de la Virgen, behåller man lugnet och reser den stora skulpturen av Jungfru Maria. Hon utgör det enda kristna inslaget i denna folkfest. I slutet av festdagarna bär festdeltagarna (los falleros och las falleras) hit tusentals blommor, som man sedan klär jungfruskulpturen med.

Strosar man sedan vidare genom gränderna hamnar man på  la Reina, det näst största torget i staden (efter Plaza del Ayuntamiento). Här är det alltid liv och rörelse, turister blandas med lokalbor, gatumusikanter och torgförsäljare. Under våren och sommaren ringlar kön lång inne på glasshuset, där man också kan smaka på den lokala drycken horchata (orxata på den valencianska dialekten). Bestående av jordmandel, vatten och socker är drycken en välsmakande törstsläckare, om än en riktigt söt sådan! På andra  sidan gatan kopplar folk av på uteserveringarna, kanske med ett glas agua de Valencia (apelsinjuice, ingefära, cava och vodka) i handen. På chokladerian Valor kan man beställa in choklad i alla tänkbara former. Kall eller varm chokladdryck, med friterade churros att doppa i chokladen som tillbehör, är en av favoriterna. Och tro mig, det är beroendeframkallande! Över Plaza de la Reina tornar Valencias katedral upp sig och högst upp från dess tak blickar klocktornet, El Miguelete, ut över staden. För två euro får man lov att gå upp för alla de 207 (!) trappstegen i El Miguelete (hiss saknas). Trappan är spiralformad och det är risk för att man blir lite snurrig under proceduren, men det är väl värt besväret, för väl däruppe möts man av en magnifik utsikt över hela Valencia!

När kvällen sakta glider över till natt, och butikerna stängs, ska man för den sakens skull inte gå hem - Valencia är en liten storstad som aldrig sover och det finns alltid någonstans för nattugglan att fortsätta natten till långt in på småtimmarna! 

• Skicka den här sidan till en vän
• Registrera dig som användare/skribent

Det finns 0 kommentarer

Skriv kommentar:

Namn

Titel

Kommentar

Skriv bokstäverna ovan i textrutan nedanför

Lägg till kommentar