|
Om du vill göra något handfast och känna att din resa får betyda något för någon annan än dig själv, så är det ett hett tips att åka som volontär. Andra fördelar är att du får lära känna människor från andra länder och får ta till dig kulturen på ett helt annat sätt.
Tre veckor i Sydafrika
Sista praktiken på Naturbruksgymnasiet ville jag och tre av mina kompisar göra något speciellt av. Vi bestämde oss för att leta praktikplatser på Internet och kom av en slump in på Enkosini Eco Experience hemsida. (http://www.enkosiniecoexperience.com/) De förmedlar volontärer till 13 olika djur- och naturbevarande center i Sydafrika. Vi valde Enkosini Wild Life Sanctuary, ett center under uppbyggnad som äger 5000 hektar mark i bergen nordost om Johannesburg.
Många upptäckter
Den 18 april, efter 14 timmars flygtur, 7 timmar med buss och en skumpig bilfärd på sju  kilometer som tog en timme att köra, var vi äntligen framme. På Enkosini förstod vi snabbt att pannlamporna vi tagit med var nödvändiga; trots min uppväxt i Norrland blev jag förvånad när det, klockan sex på kvällen, plötsligt blev kolmörkt. Nästa förvåning kom när vi blev lotsade till våra stugor, vi trodde att vi skulle få sova i det enkla tjejrummet där de andra sov, men då det var fullt hade vår rektor tydligen bokat plats i deras så kallade chalets, vackra små hus nyligen byggda av material från ägorna, med egen toalett och badkar. Dessutom skulle vi bo två och två i stugorna, med varsin gigantisk dubbelsäng.
Enkosini
Vi var totalt 11 volontärer, vi fyra från Sverige, fem från England, en från Holland och en från Nya Zeeland. På Enkosini jobbade otroligt nog både en svenska, Sofia, och en norsk som kallades Norway kort och gott. Sydafrikanen som köpt upp marken och byggt upp Enkosini hette Mitch och hans sambo Kelcey från USA är kvinnan som gjort allt möjligt, hon ser till att få in pengar och sköter all kontakt med volontärerna genom hemsidan. Vi hade förväntat oss att få arbeta hårt hela dagarna, men vi lärde oss snabbt att på Enkosini är det lika viktigt att få ta det lugnt och njuta av naturen som det är att arbeta. Sofia visade oss runt markerna och förklarade att de finns massor av stigar att vandra på. Hon visade oss snabbaste vägen till det närmsta vattenfallet, där det fanns en naturlig pool som vi senare badade i. Trots att det närmade sig vinter i Sydafrika var vattnet tillräckligt varmt (ca 18-20 grader). Då Enkosini ligger högt upp i bergen var utsikten var storslagen var man än tittade. Det bästa var att få vakna av den vackra soluppgången varje morgon, som lyste in genom glasväggarna i vår chalet. 
Djurlivet
På Enkosini var de viktigaste invånarna ett antal diverse djur. Förutom hästar och hundar, en ökenlo, råttor, en vårtsvinsbebis och schakaler, fick vi snabbt lära känna deras odygdiga markatta, Monkey. Han flängde omkring överallt, tjuvade saker när han fick chansen och i början skrämde han slag på en när han plötsligt hoppade upp på axeln. Men han kunde också vara riktigt gullig, som när han la sig på rygg i ens knä och ville bli kliad, och sedan ville putsa tillbaka. När en ny markattsunge anlände blev jag totalt förälskad, Mini-Monks var det sötaste jag sett och jag blev bara glad när de bad mig sitta barnvakt åt honom ett par dagar.
Besök i staden
En stor fördel med Sydafrika är att huvudspråket där är engelska. Alla kan prata engelska, skyltar och broschyrer är på engelska och etiketter likaså. Det gjorde livet enklare när vi var i staden och gjorde ärenden. Man säger att Johannesburg är en av världens farligaste städer, men väl där tyckte vi inte att det verkade så märkvärdigt. Vi höll oss i de finare områdena, där de rika bodde, vilket syntes på de enorma husen som skyddades av fem meters betongmurar, plus tagg- och el-tråd.
 Fyra nätter i Krugerparken
Det bästa med att vara volontär på Enkosini var närheten till Krugerpark, som är en av Sydafrikas största nationalparker då den är lika stor som Israel. Vi åkte dit allihop i en minibuss, med Mitch som vår kunnige guide och chaufför. Det var spännande och overkligt att se alla afrikanska djur på så nära håll, elefanter, zebror, antiloper med flera, dock blev vi lite besvikna över bristen på kattdjur. Det enda vi såg var en lejonunge. Mitch tröstade oss dock med att det var mycket mer ovanligt att se utrotningshotade afrikanska vildhundar, wild dogs, vilka jag tyckte var otroligt fascinerande. Flocken, som var på jakt, bestod av ca 20 hundar, och med tanke på att det bara fanns ett hundratal av dessa i hela parken var chansen att se dem inte så stor, i jämförelse med exempelvis elefanter som fanns i tusental.
Dags att lämna Afrika
Under mina tre veckor i Sydafrika lärde jag mig otroligt mycket, och utvecklades dessutom som person. Att vi bodde så  avskilt i bergen gjorde att man kom nära de andra volontärerna, och på så sätt lärde man känna inte bara den afrikanska kulturen utan också exempelvis den engelska. Medan vi arbetade med att bland annat sätta upp inhägnader, berättade Mitch historier och förklarade hur han ser på sitt land. Vi fick en otrolig respekt för djur- och naturlivet, och en beundran för dem som tillägnar sitt liv åt att bevara detta. Känslan av att ha varit med och bidragit till deras arbete är mycket tillfredsställande och när vi lämnade Enkosini var det med stor saknad, inte bara till den storslagna naturen och de vackra djuren, inte bara till de personligheter vi lärt känna, utan också att få göra något bra för landet man besöker.
 |
Resetips utlandsresor 
Thailand
